Frågedatum: 2024-07-03
RELIS database 2024; id.nr. 1363, LUPP
E-post: [email protected]
Tlf: 031-342 85 65
www.svelic.se
Utredningen som riktar sig till hälso- och sjukvårdspersonal, har utformats utefter tillgänglig litteratur och resurser vid tidpunkten för utredning. Innehållet i utredningen uppdateras inte. Hälso- och sjukvårdspersonal är ansvarig för hur de använder informationen vid rådgivning eller behandling av patienter.


SGLT2-hämmare och gikt



Fråga: Kan SGLT2-hämmare ha plats i giktbehandling?

Svar: Sammanfattning
Vi återfinner inte någon randomiserad placebokontrollerad studie som specifikt undersökt effekten av SGLT2-hämmare på återkommande giktattacker hos patienter med känd giktdiagnos. Två retrospektiva kohortstudier från 2023 demonstrerade en positiv effekt avseende giktattacker, inklusive allvarliga, vid behandling med SGLT2-hämmare jämfört med DPP-4-hämmare (och även GLP1-RA) hos patienter med känd giktdiagnos och typ 2-diabetes.
Ytterligare studier krävs för att fastställa SGLT2-hämmares plats i behandlingsarsenalen för gikt.

Utredning
SGLT2-hämmare och gikt
Vi återfinner inte någon randomiserad placebokontrollerad studie som specifikt undersökt effekten av SGLT2-hämmare på återkommande giktattacker hos patienter med känd giktdiagnos.

I en retrospektiv kanadensisk kohortstudie från 2023 jämfördes SGLT2-hämmare mot dipeptidylpeptidas 4 (DPP-4)-hämmare avseende risken för återkommande giktattacker identifierade via primärvården samt gikt-relaterade akutmottagningsbesök eller sjukhusinläggningar hos patienter med känd giktdiagnos och typ 2-diabetes (1). DPP-4-hämmare sågs inte påverka uratnivåer i serum och användes i detta sammanhang som referens. Under en genomsnittlig uppföljning på 19 månader identifierades signifikant färre giktattacker via primärvården (5,6 procent mot 8,3 procent årligen) samt signifikant färre giktattacker som krävde akutmottagningsbesök eller sjukhusinläggningar (0,39 procent mot 0,73 procent årligen) bland de patienter (n=4 075) som påbörjade behandling med SGLT2-hämmare jämfört med propensity-score-matchade patienter (n=4 075) som påbörjade behandling med DPP-4-hämmare. Medelåldern i studien var 66 år (1).

I en annan retrospektiv kohortstudie från 2023, som baserades på data från en brittisk primärvårdsdatabas, jämfördes effekten av SGLT2-hämmare (n=1548) på återkommande giktattacker med aktiva komparatorerna (n=4383), DPP-4-hämmare (n=4059) eller glukagonlik peptid-1 receptoragonister (GLP-1 RA, n=324) hos patienter med känd giktdiagnos och typ 2-diabetes (2).
GLP-1 RA anses, likt DPP-4-hämmare, inte heller påverka uratnivåer i serum (3). Medelåldern var 66 år och den genomsnittliga uppföljningstiden var 2,5 år. För den första återkommande giktattacken för SGLT2-hämmare jämfört med aktiva komparatorer var frekvensskillnaden -8,8 (95 % konfidensintervall, -17,2 till -0,4) per 1000 personår och hazardkvoten var 0,81 (95 % konfidensintervall, 0,65–0,98). Studien visade att patienter med gikt och typ 2-diabetes uppstartade med SGLT2-hämmare hade 19 procent färre återkommande giktattacker än patienterna med jämförelsebehandlingar (2).

SGLT2-hämmare och hyperurikemi
Befintlig vetenskaplig litteratur om effekten av SGLT2-hämmare på giktrelaterade effektmått har fokuserat på hyperurikemi och risk för utveckling av gikt hos patienter utan känd giktdiagnos (4).
I en nyligen publicerad översiktsartikel i Nature Reviews Rheumatology redovisas resultatet från fem publicerade RCT:er, från vilka en signifikant uratsänkande effekt av SGLT2-hämmare hos patienter med typ 2-diabetes (två studier), hjärtsvikt med reducerad ejektionsfraktion (två studier) samt asymtomatisk hyperurikemi (en studie) visades. I tre av de fem studierna hade mellan fem och tio procent av patienterna även en giktdiagnos. Enligt författarna visar SGLT2-hämmare lovande resultat som ett potentiellt behandlingsalternativ hos patienter med gikt och dess relaterade komorbiditeter, men ytterligare studier krävs för att fastställa dess plats i behandlingsarsenalen för gikt (4).

Referenser:
  1. McCormick N, Yokose C, Wei J, Lu N, Wexler DJ, Aviña-Zubieta JA, m.fl. Comparative Effectiveness of Sodium–Glucose Cotransporter-2 Inhibitors for Recurrent Gout Flares and Gout-Primary Emergency Department Visits and Hospitalizations: A General Population Cohort Study. Ann Intern Med. augusti 2023;176(8):1067–80.
  2. Wei J, Choi HK, Dalbeth N, Li X, Li C, Zeng C, m.fl. Gout Flares and Mortality After Sodium-Glucose Cotransporter-2 Inhibitor Treatment for Gout and Type 2 Diabetes. JAMA Netw Open. 25 augusti 2023;6(8):e2330885.
  3. Tonneijck L, Muskiet MHA, Smits MM, Bjornstad P, Kramer MHH, Diamant M, m.fl. Effect of immediate and prolonged GLP-1 receptor agonist administration on uric acid and kidney clearance: Post-hoc analyses of four clinical trials. Diabetes Obes Metab. maj 2018;20(5):1235–45.
  4. Yokose C, McCormick N, Abhishek A, Dalbeth N, Pascart T, Lioté F, m.fl. The clinical benefits of sodium–glucose cotransporter type 2 inhibitors in people with gout. Nat Rev Rheumatol. april 2024;20(4):216–31.