Propavan till äldre

Fråga: Jag ser en hel del äldre patienter som står på Propavan, vilket vi oftast försöker rensa bort utifrån "olämpliga läkemedel för äldre". För en del äldre är det svårt att hitta annan behandling som fungerar, och jag har försökt leta efter hur pass farligt propiomazin är för äldre. Jag hittar inte så mycket kliniska studier där man undersökt biverkningsmönstret hos äldre, utan drar slutsatsen att rekommendationen att inte använda propiomazin till äldre främst bygger på läkemedlets egenskaper, framför allt antikolinerga, snarare än att man sett tydliga risker. I praktiken blir det förstås en nytta/risk-värdering för varje individ, där propiomazin ibland ändå blir det som fungerar utan tydliga svåra biverkningar (åtminstone skonsammare än alternativen) och där man får ompröva behandlingen regelbundet för att hitta tecken på antikolinerg påverkan. Det hade dock varit intressant om ni vet ifall det finns tydliga evidens/studier som visat hur propiomazin tolereras av äldre.

Sammanfattning: Den kliniska evidensen för Propavan (propiomazin) är bristfällig i alla åldersgrupper. Två små studier av propiomazin 25 mg till äldre patienter har visat signifikant förbättrade sömnparametrar och en gynnsam biverkningsprofil.

På grund av risken för dagtrötthet och extrapyramidala symtom bör propiomazin enligt Socialstyrelsen undvikas hos äldre om inte särskilda skäl föreligger. Vi har dock inte hittat några data som talar för att propiomazin skulle vara särskilt olämpligt hos äldre när det gäller risk för dagtrötthet och extrapyramidala symtom, utan denna risk verkar föreligga oavsett ålder. Propiomazin har även antikolinerga effekter som bedöms som låga till måttliga.

Svar: Propavan (propiomazin) är ett fentiazinderivat som tillhör första generationens sederande antihistaminer. Det finns för närvarande registrerat enbart i Sverige. Halveringstiden är cirka 8–10 timmar [1]. Propiomazin kan ha en så pass lång verkningstid att det ger dagtrötthet [2]. Eftersom det är neuroleptikabesläktat kan det ge extrapyramidala symtom, till exempel dyskinesier, parestesier och restless legs [2,3]. Propiomazin har även antikolinerga effekter som bedöms som låga till måttliga, se nedan.

Användning av propiomazin till äldre
På grund av risken för dagtrötthet och extrapyramidala symtom bör propiomazin enligt Socialstyrelsen undvikas hos äldre om inte särskilda skäl föreligger [3]. Vi har dock inte hittat några data som talar för att propiomazin skulle vara särskilt olämpligt hos äldre när det gäller risk för dagtrötthet och extrapyramidala symtom, utan denna risk verkar föreligga oavsett ålder [4,5].

Den kliniska evidensen för propiomazin är bristfällig i alla åldersgrupper. Ett fåtal studier har jämfört propiomazins sömngivande effekt med andra sömnläkemedel [4]. Två av dessa studier undersökte propiomazin specifikt till äldre patienter [6,7].

Den första studien var en dubbelblind crossoverstudie i 40 geriatriska patienter [6]. Gruppen bestod av 20 geriatriska patienter utan neurologisk samsjuklighet, medelålder 83,1 år (intervall 73–95 år), och 20 patienter med mild till måttlig demens, medelålder på 78,1 år (intervall 62–92 år). I slumpmässig ordning gavs diazepam 5 mg, prometazin 25 mg, propiomazin 25 mg och placebo. Varje läkemedel gavs under 21 nätter. För propiomazin jämfört med placebo sågs signifikant förlängd total sömntid och minskat antal nattliga uppvaknanden. I gruppen utan neurologisk samsjuklighet sågs även signifikant minskad sömnlatens. Jämfört med placebo sågs ingen signifikant ökad dagtrötthet. För att undersöka dagtidsfunktion genomgick patienter med demens psykometriska tester och test av greppstyrka, ingen signifikant skillnad sågs jämfört med placebo. Vad gäller biverkningar var propiomazin vältolererat.

I den andra studien jämfördes 25 mg propiomazin med placebo på 50 geriatriska patienter [7]. Medelåldern i propiomazingruppen var 87 år (intervall 76–99 år). Behandlingslängden var fyra veckor. Sjuksköterskor skattade resultaten med tidsangivelser eller VAS. Bland de patienter som behandlades med propiomazin hade signifikant färre patienter en insomningstid på mer än 40 minuter jämfört med placebo. De hade signifikant färre nattliga uppvaknanden och djupare sömn jämfört med placebogruppen och även signifikant mindre dagtrötthet. Propiomazin var vältolererat.

Antikolinerga effekter av propiomazin
Fentiaziner är som grupp förknippade med antikolinerga effekter. Vi hittar inga kliniska studier avseende propiomazins antikolinerga effekter [8]. Enligt Janusmed riskprofil har substansen en något ökad risk för antikolinerga effekter [9]. The Swedish Anticholinergic Burden Scale (Swe-ABS) skattar den antikolinerga effekten av propiomazin som måttlig baserat på expertgruppsutlåtande [10]. SBU skriver att propiomazin har en antikolinerg effekt [11]. Socialstyrelsens klassar inte propiomazin som en substans med betydande antikolinerga effekter [2].

1. Hartvig P, Roos BE, Ahs U, et al. Pharmacokinetics of propiomazine following intravenous, intramuscular and oral administration with special reference to the elimination phase. Curr Ther Res 1981; 29:351-362.
2. Socialstyrelsen. Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre 2017
3. Propavan, Fass.se, hämtat 2024-05-08
4. Dehlin O, Bengtsson C, & Rubin, B. A comparison of zopiclone and propiomazine as hypnotics in outpatients: A multicentre, double-blind, randomized, parallel-group comparison of zopiclone and propiomazine in insomniacs. Current Medical Research and Opinion 1997; 13(10), 565–572.
5. Propavan, Fass.se, hämtat 2024-05-08
6. Viukari M, Miettinen P. Diazepam, promethazine and propiomazine as hypnotics in elderly inpatients. Neuropsychobiology. 1984;12(2-3):134-7.
7. Roslund. K and Olsen. A clinical trial of propiomazine and placebo in the treatment of insomnia in the elderly. Curr. Ther. Res. 1981; 4, &I 2.
8. Pubmed, sökning gjord 2024-05-08
9. Riskprofil (janusmed.se), sökning gjord 2024-05-08
10. Rube T, Ecorcheville A, Londos E et al. Development of the Swedish anticholinergic burden scale (Swe-ABS). BMC Geriatr 23, 518 (2023).
11. SBU. Behandling av sömnbesvär hos vuxna, 2010.